ellaan2

Detta inägget är tillägnat till min allra bästa vän Martina.

Jag har väldigt svårt att uttrycka mina känslor för en annan människa som jag tycker om, så nu tänkte jag göra mitt bästa och försöka.

  

Jag vet inte hur du lyckats, men du har på något sätt tagit dig genom mitt iskalla hjärta och fått lära känna mig på djupet som väldigt få människor gjort. Vi har egentligen inte känt varandra så länge men med tanke på hur bra vi kan läsa av varandra och hur vi i prencip kan veta vad den andra tänker så är de precis som att vi varit med varandra varje sekund sen vi föddes. Du är den människa jag vill ha vid min sida för resten av mitt liv, du har så fina egenskaper, är godhärtad, jag har aldrig tråkigt med dig, sen att jag kan vara med dig och aldrig känna att jag skulle tröttna eller behöva vara ensam. Att du varit med på fler av våra familjeträffar än vad en kille varit är ingen slump, jag är stolt att visa upp min fina vän för alla! 

 

Det gör så ont i mitt hjärta när jag vet hur din sjukdom påverkar dig och att du inte kan göra något åt din smärta. Är så imponerad på hur du tar dig genom detta med ett leende på läpparna varje dag fast än du lider. Önska jag kunde ta din smärta, om det så bara var i några dagar så du fick en paus från allt detta.

 

Jag vet flera gånger då jag får lyckorus över att du är min vän och tänker att nästa gång jag ser dig så ska jag ge dig en megakram eller säga det till dig, men sen tyvärr när det kommer till krita känner jag mig så löjlig och backar ur.

 

Nu ska jag inte skriva för mycket så du inte får mer hybris än vad du redan har och jag vet om att du kommer bli glad av detta inlägget så försök inte göra det till en allt för stor grej av det då jag kommer bli mer generad än vad jag redan är.